(Publ. 17 JUN 2020) Sverige kommer att ansluta sig till ny EU-praxis gällande bedömning av särskiljningsförmågan hos utstyrselmärken, ibland kallade tredimensionella varumärken eller på engelska ”shape marks”. Denna nya praxis gäller utstyrselmärken som innehåller orddelar och/eller figurdelar för att formen på produkten i sig inte är unik. Praxisen ska säkerställa att lägsta nivån uppnåtts vid helhetsbedömningen för registrerbarhet. Denna nya praxis gäller från och med 1 juli 2020.
Denna nya EU-praxis är en fortsättning av europeiska varumärkesreformen som ytterligare ska harmonisera EU-ländernas varumärkeslagstiftning. Om särskiljningsförmågan bedöms på olika sätt finns risk för att varumärken med en lägre grad av särskiljningsförmåga registreras i vissa jurisdiktioner inom EU. Detta skulle kunna orsaka problem inom hela det gemensamma ekonomiska området och i förlängningen minska konsumenternas valmöjligheter och handelns konkurrenskraft. Därför har de olika myndigheterna inom EU-länderna enats om denna praxis.
Denna nya praxis gäller när särskiljningsförmågan hos utstyrselmärken inte ensamt räcker för registrering, utan att varumärket också behöver innehålla orddelar och/eller figurdelar.
Vid bedömning av särskiljningsförmågan ser man på varumärkets funktion, hänvisning till varorna samt konsumentens uppfattning. Man bedömer varumärkets/kännetecknets delar och deras särskiljningsförmåga i sig, samt kännetecknet som helhet. För att fastställa huruvida den lägsta nivån av särskiljningsförmåga har uppnåtts, behöver hänsyn tas till ett antal faktorer och omständigheter som inverkar på särskiljningsförmågan hos kännetecknet som helhet. Nedan är de viktigaste principerna som granskas i den gemensamma praxisen:
Ord- och figurdelar
En grundregel är att om en utstyrsel som saknar särskiljningsförmåga innehåller en del som har särskiljningsförmåga i sig, är detta tillräckligt för att kännetecknet som helhet får särskiljningsförmåga. Ord- och figurdelars storlek och proportioner, deras kontrast i förhållande till utstyrseln och deras faktiska placering på utstyrseln är alla faktorer som kan påverka hur kännetecknet uppfattas vid bedömningen.
Färger
För att avgöra om en färg har särskiljningsförmåga är det nödvändigt att beakta det allmänna intresset, så att man inte begränsar användningen av färger för andra aktörer. Användningen av kontrast kan också påverka om ett ord- eller figurdel kan identifieras och därmed ge kännetecknet som helhet särskiljningsförmåga. Användningen av mindre kontrasterande färger kan också vara tillräcklig. När det gäller gravyrer och präglingar är dess natur att färgen smälter in i själva produkten, vilket gör dem svårare att uppfatta. Trots detta används gravyrer ofta för att särskilja utstyrselmärken.
Kombinationer av delar
Det finns många situationer då ett utstyrselmärke innehåller fler än en av ovan nämnda delar. Det kan även finnas fall där fler än en av ovanstående faktorer är relevanta för att fastställa delarnas påverkan på tecknets särskiljningsförmåga. I samtliga situationer kommer kännetecknets särskiljningsförmåga att avgöras av det helhetsintryck som skapas genom kombinationen av faktorer och delar.
