Går det att varumärkesskydda en röst mot AI-imitationer?

Att skydda sig mot AI är mer aktuellt än någonsin.

AI gör det möjligt att på några sekunder skapa ljud som låter som en verklig person. För artister, skådespelare, influencers och andra offentliga personer väcker det en ny och högaktuell fråga: kan den egna rösten skyddas juridiskt mot AI-imitationer?

Ett uppmärksammat exempel är Taylor Swift. Hennes bolag har nyligen lämnat in amerikanska varumärkesansökningar för två ljudklipp där en röst säger “Hey, it’s Taylor Swift” respektive “Hey, it’s Taylor”.

Ansökningarna har beskrivits som ett försök att stärka skyddet mot obehörig AI-användning av hennes röst och identitet. I ansökningarna hänvisar hon till sig själv och sitt nya album. Även om ansökningarna har lämnats in i USA och kommer att prövas av USPTO (United States Patent and Trademark Office) enligt amerikansk rätt, väcker de frågor som naturligtvis även är relevanta inom EU. Men hur långt kan varumärkesrätten egentligen användas för att skydda en röst? Och kan ett ljudmärke stoppa någon från att använda en AI-genererad imitation av en känd persons röst?

Vad är ett ljudmärke? 

Ett varumärke behöver inte bestå av ett ord eller en logotyp. Det kan också bestå av ett ljud. Sådana märken kallas ljudmärken eller ljudvarumärken. Precis som andra varumärken måste ett ljudvarumärke ha särskiljningsförmåga. Det innebär att ljudet måste kunna uppfattas som ett kännetecken för en viss kommersiell aktör. Konsumenten måste alltså uppfatta ljudet som minnesvärt och associera det med varor eller tjänster från ett visst företag. Det kan exempelvis handla om en jingel, ett kort signaturljud eller ett särskilt produktljud.

Många känner igen ett varumärke innan de ens ser det – genom ett ljud i början av en film, en app eller en reklam. Klassiska exempel är MGM-lejonets rytande, vissa reklamsignaturer och Zippo-tändarens karaktäristiska klick. Även Netflix välkända “tudum” visar hur ett mycket kort ljud kan bli starkt förknippat med ett varumärke. Samtidigt illustrerar sådana exempel också svårigheten: ju kortare, enklare eller mer funktionellt ett ljud är, desto större kan risken vara att det inte uppfattas som ett varumärke i juridisk mening.

Ett ljudmärke skyddar alltså inte ett ljud bara för att det är välkänt, kreativt eller speciellt. Det avgörande är om ljudet fungerar som ett kännetecken.

Taylor Swift söker skydd för sin röst

Taylor Swifts ansökningar är intressanta eftersom de befinner sig i gränslandet mellan varumärkesskydd, personligt uttryck och skydd mot AI-imitationer. Ansökningarna avser inte en generell ensamrätt till hennes röst. De avser specifika ljudklipp där rösten säger vissa bestämda fraser; ”Hey it’s Taylor” respektive ”Hey it’s Taylor Swift”. Det innebär att skyddet, om ansökningarna beviljas, i första hand kommer att knyta an till just dessa ljud och fraser som kommersiella kännetecken.

I och med att ljudvarumärkena innehåller namnen Taylor respektive Taylor Swift är de sannolikt tillräckligt särskiljande för att kunna registreras. Enligt BBC (British Broadcasting Corporation) är dock syftet med ansökningarna att skydda Swifts röst mot AI-imitationer, vilket skulle kunna ses som ett mycket ambitiöst mål mot bakgrund av en varumärkesregistrerings normala skyddsomfång.

Det är en viktig skillnad. En varumärkesregistrering för ett ljudklipp innebär normalt inte att innehavaren får ensamrätt till alla ljud som påminner om rösten i klippet. Däremot kan registreringen ge ett starkare skydd mot användning som ligger nära det registrerade ljudet, särskilt om användningen sker i marknadsföring eller på annat sätt ger intryck av ett kommersiellt samband.

Kan ett ljudmärke stoppa AI-imitationer?

Denna fråga är svår att svara på, eftersom detta tillvägagångssätt är ett nytt fenomen som saknar tydlig juridisk vägledning. Det går dock att konstatera att Taylor Swift sannolikt hoppas att hennes ljudmärken ska kunna ge henne ett slags indirekt skydd för hennes röst. Ett sådant skydd skulle kunna bli relevant om någon använder en AI-imitation av hennes röst i kommersiella sammanhang. I en sådan situation skulle hon kunna argumentera för att ljudet är så likt hennes registrerade ljudmärken att det finns en risk för förväxling. Hon skulle också kunna hävda att användningen ger intryck av att det finns ett kommersiellt samband med henne, till exempel att hon har godkänt, medverkat i eller på annat sätt står bakom användningen. På så sätt skulle ljudmärkena kunna fungera som ett verktyg för att angripa vissa former av otillåten AI-användning, även om de inte nödvändigtvis ger ett direkt och heltäckande skydd för hennes röst som sådan.

Förväxlingsrisk syftar på situationer där två märken är så pass lika att de kan förväxlas med varandra och där allmänheten kan få uppfattningen att varorna eller tjänsterna kommer från samma innehavare. Om det finns en sådan förväxlingsrisk kan det utgöra grund för varumärkesintrång.

Förväxlingsrisk vid AI-genererade ljud

Om ett AI-genererat ljud som innehåller fraserna ”Hey it’s Taylor” eller ”Hey it’s Taylor Swift” används för marknadsföring av exempelvis musik finns en risk att ljudet kan förväxlas med Swifts ljudmärken. Det gäller oavsett om ljuden skiljer sig åt på så sätt att orden skulle sjungas i marknadsföringen eller om rösten är någon annan än Taylor Swifts. I normalfallet har nämligen tonfall och röst begränsad betydelse vid bedömningen av om två varumärken är lika. Det beror på att det ofta är orden i ett ljud, snarare än rösten, som utgör den särskiljande delen eftersom en röst kan anses vara svår att förknippa med en vara eller tjänst. Till saken hör att ljud innehållande ”Taylor Swift” som används i marknadsföring hade inneburit intrång i Swifts rättigheter även innan förekomsten av ljudvarumärkesansökningarna, eftersom Swift sedan tidigare har ordvarumärket Taylor Swift registrerat. I och med att namnet snarare än rösten anses vara särskiljande, och orden redan innan registrerats som varumärke blir frågan om, och i vilken utsträckning, ljudvarumärkena bidrar till ett skydd av Taylors Swifts röst.

Taylor Swift själv hade sannolikt argumenterat för att det inte bara är hennes namn utan även hennes röst som bidrar till ljudmärkenas särskiljningsförmåga. I vilken utsträckning godtagande av ett sådant argument kan leda till att AI-genererade ljud som innehåller en identisk imitation av Taylors röst skulle kunna utgöra intrång i hennes ljudmärken, trots att rösten säger andra ord än de som omfattas av hennes ljudmärken, är oklart.

Slutsats

Taylor Swifts ansökningar visar hur varumärkesrätten håller på att användas på nya sätt i takt med att AI utvecklas. De illustrerar också både möjligheten och begränsningen med ljudmärken.

I dagsläget är det dock oklart i vilken utsträckning ett ljudmärke kan skydda en röst mot AI-imitationer. Vid en eventuell tvist hade Taylor kunnat hävda förväxlingsrisk, men det är inte klart om en sådan argumentation hade nått framgång i alla lägen. Det mest sannolika är att ljudmärken kan fungera som ett kompletterande skydd mot AI-genererade ljud som ligger nära de registrerade fraserna, särskilt i kommersiella sammanhang. Däremot är det betydligt mer osäkert om ett ljudmärke kan ge ett generellt skydd mot att någon imiterar en persons röst och låter den säga helt andra saker. Detta är en fråga som antagligen behöver prövas i domstol för att göra rättsläget tydligare.

Har du frågor om varumärkesskydd?

Frågor om ljud och andra okonventionella kännetecken kan vara komplexa och kräver ofta en nyanserad bedömning. Vi på Groth & Co bistår gärna med att analysera förutsättningarna i det enskilda fallet och diskutera möjliga vägar framåt. Du är varmt välkommen att ta kontakt med oss för en förutsättningslös dialog.

 

Vilma Gustafsson
Praktikant

Emma Ekbergh
Junior Associate